Rhodesian Ridgeback

Historik:

Rhodesian ridgeback härstammar från södra Afrika där de tidiga nybyggarnas hundar korsades med jakthundar med den karakteristiska ridgen, en mothårs växande hårkam på ryggen. Behovet av en snabb, stark, uthållig och modig hund fanns. Arbetssättet var att i flock trötta ut viltet med snabba och effektiva rörelseförflyttningar, så att jägaren fick viltet, speciellt lejon, på nära skotthåll. Rasen skulle också fungera som vakthund. Den första rasstandarden nedtecknades 1922 av F. R. Barnes i Rhodesia (nuvarande Zimbabwe). Rasen kallas också för afrikansk lejonhund.

Användningsområde:

Idag avlas rasen i första hand som en sällskapshund för den aktiva hundägaren. Ett fåtal individer används till praktisk jakt men det är vanligare att den används till eftersök då rasens uthållighet i kombination med dess förmåga att använda sig av dofter både på marken och i vinden gör den omtyckt. Rasen kräver mycket motion och den som funderar på att skaffa sig en Rhodesian ridgeback bör tycka om att röra sig mycket i naturen eller utöva någon form av träning/tävling. Det finns många skojiga hundsporter man kan göra, sök gärna upp tex.din lokala brukshundsklubb för mer information.Du finner även Rhodesian som servicehund, skolhund, specialsökhund mm.

Hälsa:

Den är en förhållandevis frisk ras. Rasklubben är mån om att hålla inavelsgraden låg för att behålla hälsan. En del hudproblem finns i rasen. Höftleds- (HD) och armbågsdysplasi (ED) förekommer, oftast av lindrig art. 4–5% föds med dermoid sinus, en missbildning i huden. Valparna ska kontrolleras av uppfödarna innan leverans. Forskning pågår och förhoppningsvis kan sjukdomen börja elimineras med hjälp av ett DNA-test inom några år. Kontakta rasklubben för mer information kring detta.

Egenskaper / Mentalitet:

Rasen har en hel del vakt- och jaktinstinkt. Den är också relativt självständig och allmänt något vek/signalkänslig.En del individer i rasen uppvisar mer rädslor än vad som är önskvärt. Denna mix av mentala egenskaper gör att ridgebacken är en krävande ras att hantera och hundvana är en stor fördel. Många uppfödare är noga med att mentalbeskriva sina hundar. Rasen fungerar generellt utmärkt som familjehund och älskar sin familj men väljer oftast ut en favorit. Den ska vara ointresserad av främmande människor.

Storlek och utseende:

Den är en stor hund med mycket kraft. Mankhöjd för hanar är 63–69 cm och tikar 61–66 cm. Den är smidig, elegant och kraftfull. Som helhet är rasen en hund utan några som helst överdrifter och dess sunda konstruktion gör den idealisk för mycket fysisk aktivitet. Färgen är från ljust vetefärgad till mörkt röd, vita tecken förekommer på bröst och tassar. Ryggens hårkam, ridgen, är formad av hår som växer i motsatt riktning mot den övriga pälsen och är rasens adelsmärke.

Pälsvård mm.

Rasens korta päls kräver ingen direkt pälsvård förutom när dom fäller och kan då, med fördel, borstas med en gummiborste . Klorna ska klippas och gärna filas, 1 gång i veckan.Hunden badas vid behov.

Övrigt:

En Rhodesian ridgeback tar tid att uppfostra och är känd för att vara väldigt intensiv som valp och unghund. Den som funderar på att skaffa sig rasen bör förstå att den också behöver mycket miljö- och socialträning som valp/unghund samt koppelträning då detta är en STARK hund.

Man bör också vara inställd på att gå på lydnadskurser under hundens första 1–2 år.

Denna text är hämtad från rasklubben SRRS.org och skk.se